Om att leva med Engelsk springer spaniel

- några ord om rasen från våra valpköpare


 

"När vi hade bestämt oss för att skaffa hund så var vi osäkra på vilken ras. Vi tittade på olika raser och försökte se vilken typ av hund som passade just oss. Vi ville ha en hund som inte var för stor men inte heller för liten, den skulle kunna följa med oss överallt t.ex. i båten, svampskogen och i löpspåret. Den skulle vara glad, alert, lättlärd, nyfiken och orädd. Vi kan säga nu att vi hittade den perfekta rasen för oss! Vänner till oss rekommenderade att vi skulle titta på Mayamores hemsida och det gjorde vi, men vi var inte helt övertygade om att det var rätt ras för oss eftersom vi inte hade någon erfarenhet av springer sen tidigare. Men vi bestämde oss i alla fall för att läsa på om rasen och sedan besöka kenneln för att se vilken typ av hund det var. Vi möttes av helt underbara hundar och vi fick bland annat träffa Stella (Gibsons mamma) som kom och la sig mellan oss i kökssoffan under tiden vi satt och pratade med Malin och Peter. Vi fick direkt förtroende för kenneln, och att rasen var rätt för oss!  Den 28 maj 2009 fick vi meddelande från kenneln att Stella fått valpar och att vår Gibson var född, 8 veckor senare hämtade vi hem honom till oss. Gibson visade sig vara lika fantastisk som vi hade föreställt oss! Han var glad, nyfiken och modig. Han vill gärna vara med överallt och vi tar med honom på många äventyr. Han är mycket arbetsvillig, oavsett om det är att löpträna med matte eller leta rätt på husses ”borttappade” handske. Vad man än presenterar för honom så är han hundra procent med på noterna. Sammanfattningsvis är vi supernöjda med att vi valde springer, en arbetsvillig hund som gärna följer med på allt som erbjuds, är 100% fokuserad, lättlärd och älskar människor."

//Jenny & Mattias

 

"Har haft springer spaniel sedan 1993. Då skaffade vi min och familjens första hund. Efter mycket övervägande över vilken ras som skulle passa oss då så föll vi för springer. Dels för att det är en trevlig familjehund och dels för att det är en jaktras då min man är jägare (och även äldsta sonen så småningom). Att vår dotter sen gillade att träna agility med honom var inga problem. Han älskade allt som hade med träning och uppgifter att göra. Han var en fantastisk, klok familjemedlem. Och duktig jaktkompis. När han var 9 år så började jag känna en slags ångest för den dagen han inte skulle finnas. Därför bestämde vi oss för att skaffa en till hund både för vår egen skull men också så att Ruff fick en kompis. Det blev en tik. Jag hade en stor önskan om att kanske skaffa valpar på henne. Så blev det dock inte. Det stämde inte i tiden för oss. Ruff blev 16 1/2 år. Den dagen han kom till hundhimlen så kände jag att jag aldrig mer ville vara med om den sorgen men visste samtidigt att om vi inte hade haft Nova så hade det varit mycket jobbigare känslomässigt. När det gått några månader så var jag plötsligt ute på nätet och tittade på omplaceringshundar och valpar. Men så kände jag att om det skulle bli en ny hund så är det ju härligt att få prägla den från början. Så då blev det att titta på planerade kullar. Med den erfarenhet vi hade tittade jag mycket på vilka föräldrarna var till de blivande kullarna. Vi ville ju ha hundar med jakt men också snygga för att eventuellt kunna ställa ut. Men naturligtvis det viktigaste; en god mentalitet. Och där stämde kennel Mayamore in. När vi fick kontakt med Malin och Peter så kändes det så rätt. Vi tingade en liten tik som gärna fick vara svart & vit. Den 14 maj 2010 föddes kullen och det fanns en liten svartvit- & tanfärgad tik där som passade oss alldeles förträffligt. Vi ville ha en individ med mycket kalliber. Hon var världens lilla busmaja när hon var liten men har utvecklats till en liten snygging som älskar att jobba och träna. Hon har visat bra jaktintresse. Mina närmaste planer med Tea som hon heter är att gå jaktkurs för att eventuellt kunna tävla i det. Vi har även provat på utställning med ganska ok resultat vilket har gett mersmak."

 //Eva